I morgon klockan sju vid Konsum.
Rumänen sitter på sista bänken inne i kyrkan. En fot är borta. Fram sticker en socka och minnena av en fotstump som troligen ligger i nån av alla kalla skogar den har varit i. Så länge den satt kvar på ägaren.
Vi hamnar i en diskussion om vi och de. Mannen från Rumänien bryr sig inte.
Det är kallt. Ute vid tältet kryper han in och försöker sova några timmar innan det ljusnar och det är dags att sätta sig på sin plats utanför Konsum.
Kontraster i vardagen. De styrande i landet ser en sak, vi på gräsrotsnivå en annan. Några delar med sig av det de har. Och där står samhället och ser på.
Tillbaka i utanförskap dras tiden tillbaka till krigsvintrarna. De som levde i samhällssystemets utkant frös ihjäl både bokstavligt och bildligt.
Vem är du och vem är jag?